21/12-09 Fråga: Anhöriga en del av vården?

Fråga samt mitt svar från Psykiatrin.blogg

Tips på hur anhöriga kan bli en del av patientens vård.

Försök att skapa ett naturligt sätt att prata om mående. Se det inte som en skam eller skuld! Hur skulle du prata om det gällde ett brutet ben?
Vården kommer vara en del av personens vardag, och därför tror jag inte man ska se det som nåt "udda" eller "farligt".
Det gör ingen nytta att gå med känslan "hjälp, hon är ett psykfall nu ju... eftersom hon har kontakt med psyk".

Många många många människor har kontakt med psykiatrin!
Det är inget ovanligt eller konstigt med det.
Samtidigt gäller det en människas innersta känslor och tankar. Respektera det.
Var inte för påträngande om du märker att du får motstånd.
Prata inte om det med en massa människor. Det räcker med att de närmaste vet.

Jag tror att om man skapar ett naturligt förhållande där man får ta del av hans/hennes tankar och känslor, så är det lättare att finnas i vården oxå.
Det blir inte lika krystat att tex hälsa på om man ligger inne, eller kanske vara delaktig i läkarbesök.

Ofta kan man få be att vara med en liten stund på läkarbesöket om han/hon tillåter det. Har man en bra relation blir det heller inte så svårt om man tex ska diskutera aktiviteter.
Man kan finnas med och ge förslag, kanske t o m hjälpa till med att skaffa kontakter osv.
Dock är det viktigt att personen gör det mesta själv, så inte han/hon känner sig utanför i saker som bestäms!